Vardagen i Al-Quds

WWW.ALQUDSCULTURE2009.PS

Al-Quds Capital of Culture 2009

Vardagen för palestinier i Jerusalem, bevittnar om dagliga lidande och ingen Jerusalembo är länge säker. 100-tal Palestinska hus demolerades och 10-tal faller årligen och de ända protester som hörs av männen är förtvivlade människoröster, medan kvinnorna och barnen skriker utan att någon bryr sig. Att de bodde i husen med sina familjer i generationer, ger dem inte rätt att äga husen. På husdemoleringen hörs rykten att en ny judiskbosättning håller på att byggas alldeles i närheten. Kontroversiellt, samtidigt som israeliska staten river ner palestiniers hem, tillåts alltså nyanlända judiska bosättare, ofta idealistiska judar, bosätta sig i områden utanför de judiska kvarteren i Jerusalem och speciellt i Gamla Staden
De kristna och muslimska kvarteren i Jerusalem har många judiska bosättare som skyltar med sin närvaro genom att hänga stora israeliska flaggor ut genom alla fönster. Det är en varningssignal att sådana kvarter kommer att bli judiska, kostar vad det kostar. Många palestinska familjer bor i containrar eller tält vilket naturligtvis är alldeles för kallt i vinter. De bygger skjul, som blåser sönder och får byggas upp igen. De är helt beroende av hjälpinsatser från människorättsorganisationer. Det tar lång tid innan man får vatten och elektricitet för att till exempel kunna ha kylskåp. Efter en vis tid kommer att stå nya riktiga hus på platsen, men inte får Palestinier, utan för judiska familjer som hävder att de har lagen i sin sida. Olagliga judiska bosättningar växer som svamp i de muslimska och kristna delarna av Östra Jerusalem och blir nu allt vanligare. Alla israelska regeringar tar ställning för dessa olagliga judiska bosättningar i muslimska och kristna kvarteren genom orättvisa beslut att driva bort Palestinier från sina hem. Enligt statistik från IPCC. 2005 var antalet judiska invånare i de judiska kvarteren i Östra Jerusalems Gamla Stad 2350 och antalet judiska bosättare i de muslimska och kristna kvarteren var 1650 (IPCC "Jerusalem on the Map"), men idag är antalet fyrdubblade.










Fram till 1967 var hela östra Jerusalem arabisk, och inga israeler bodde där. Sedan Israels ockupation av östra Jerusalem 1967, har israeliska regeringen makten att besluta vad som får och inte får byggas — inte juridiskt men i realiteten. The International Peace and Cooperation Center i Jerusalem skriver att sedan år 2000 har israeliska regeringens policy varit att stärka kontrollen över hela Jerusalem och Gamla Staden och speciellt de heliga platserna. Den israelska militära närvaron och “bosättaraktiviteter" har intensifierats sedan dess. 2004 presenterade israeliska regeringen en "master plan" för Jerusalem, för att utveckla staden som Israels huvudstad och en israelisk metropol. Enligt IPCC deklarerar planen klart och tydligt att byggandet av nya judiska områden används, och kommer att fortsätta användas för att garantera en judisk majoritet i Jerusalem. Det finns inget förslag på, eller utrymme för, byggande av palestinska områden. Tvärtom konfiskeras mer och mer land från östra Jerusalem för att användas till israeliska bosättningar. Vad gäller Gamla Staden, sedan Israel stängde av Östra Jerusalem från Västbanken och speciellt sedan byggandet av muren runt Östra Jerusalem, har allt fler palestinska familjer försökt flytta tillbaka till Östra Jerusalem deras plikt att försvara den heliga staden, vilket ökar befolkningstätheten. Något som Israel vill förhindra.




Den ursäkten till denna omänskliga handling från judiska myndigheten i Jerusalem är att Palestinier har inget tillstånd för husen, man måste ansöka om tillstånd och om de gör detta kommer dem inte att få. För det andra folket, alltså det judiska folket, går det lätt att få tillstånd att ockupera palestinska hus på sekunden, men för Palestinier är det omöjligt att bo i egna hem. Bosättare som behöver någonstans att bo, bryr sig inte om vilka som äger husen, de tar över husen ändå. Om det blir svårt kommer bulldozrarna med en demoleringsorder för att riva husen. För människorna som bor i husen gäller det bara att rädda sig själva och det blir en plågsam tillvaro för människorna som får se sina hus rivas igen och igen. För just dessa folk vill vi uppmärksamma Jerusalem som ockuperad stad och ska fira den som kulturhuvudstad 2009.

Varför vill vi uppmärksamma Jerusalem som kulturhuvudstad 2009, ju eftersom de flesta israeler påstår att bl.a. ; armén är nödvändig för trygghet, säkerhet och fred, att mörda Palestinier är nödvändighet för att försvara oss mot terrorism, eller; muren är nödvändig, checkpoints är nödvändiga... Allt kan ursäktas med ordet “soldater och säkerhet", även kollektiva bestraffningar vilket är vad palestinierna utsätts för, är nödvändiga. Deras “ras, språk, religion och färg" gör dem misstänkta och därför måste de kontrolleras mycket noga. Deras “palestinskhet" märks ibland på deras namn, ibland på deras bostadsort, och ibland bara på deras ID-handlingar. För palestinska terroristers skull begränsas alla palestiniers rörelseutrymme i hela staten, men speciellt i Jerusalem, Västbanken och Gaza.

Den heliga staden har som den symboliske beskyddaren är den unga soldaten som hade vandrat från Europa och andra länder. Soldaten tappert gör sitt hjältejobb, även när det är skrämmande. Han angriper palestinier på dagen och natten och under alla omständigheter, men speciellt under islamiska och kristna högtider, när t.ex. massor av palestinier kräver att få komma till Al Aqsa moskén för att fira högtiden eller att förrätta fredagen. De flesta får inte tillstånd till detta, eller när grupper av unga palestinska män kommer till vägspärrarna för att delta i fredagsbönen i Al Aqsa moskén, blir ofta strider. Soldaterna håller dem vid vägspärrarna med våld. De känner sig diskriminerade, men deras handlingar känns meningsfullt eftersom de vill be i den heliga platsen som tillhör Palestina. Vid vissa av vägspärrarna måste de palestinska männen komma fram en och en, dra upp tröjan och snurra runt ett varv för att visa för soldaterna att de inte bär på något otillbörligt.

Världssamfundet tittar på och funderar över graden av förödmjukelse på Palestinier och vad dessa judiska soldater tänker på, när de använder sig av övervåld för att tvinga Palestinier till lydnad. Hela Västbanken och Jerusalem, täcks av vägspärrar, som så det spelar ingen roll om man bara ska till grannstaden, eller till sin egen olivodling som har råkat bli avspärrad. Palestinier som bor i Jerusalem reser inte så mycket längre eftersom det tar så lång tid att färdas på Västbanken. Det är värre för dem som måste resa till exempel till sitt jobb. En resa som borde ta 30 minuter kan ta tre timmar. De flesta israelska soldater vid vägspärrarna på Västbanken är väldigt aggressiva och bereda att döda för det minsta motståndet.

Synliga och osynliga murar

Det första som möter alla besökare i Östra Jerusalem blir mötet med muren. Muren som delar Jerusalem och Västbanken i två, inte på mitten riktigt, utan just där det passade israeliska staten att sätta upp den. Ibland går den rakt genom någons gård, eller tvärsöver en väg eller en by. Muren ringlar sig bestämt genom Palestinska landskapet och låter sig inte stoppas. På vissa ställen finns en välbevakad lucka, men betongblock står vid sidan av redo att sättas in om total avskildhet skulle önskas. Frågan är vem som egentligen önskar den totala avskildheten. Förutom den verkliga muren, som är väldigt påtaglig, finns andra mera osynliga murar mellan Jerusalems muslimska och kristna folkgrupper i ena sidan och Västbankens Palestinier. Den mest uppenbara av de osynliga murarna är den mellan Jerusalems palestinier och judiska israeler.

Muren avskärmar på ett mera manifesterat sätt delar av stadens palestinska invånare, och palestinierna på Västbanken, från tillträde till Jerusalem. Murar skapar nog mera osäkerhet än säkerhet. FN:s säkerhetsråds resolution 242, från 1967, talar bland annat om rätten att leva i fred inom säkra och erkända gränser, för alla stater i området. Var passar Israels osäkra och oerkända 8 meter höga mur in? NB Muren har byggts till mer än 80 procent på palestinskt territorium, enligt de gränser som fastställdes 1949, detta enligt UNOCHA (United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affair). Men ingen vågar uppmana denna judiska stat, som använder alla våldhandlingar för att kväsa Palestinier som kräver ett självständigt Palestina med Östra Jerusalem som huvudstaden.

Mahmoud Aldebe

Svenska kommittén 4 Jerusalem
WWW.ALQUDSCULTURE2009.PS